Tankar
Är det okej att lämna ut sig själv, i bloggen, så att verkligen alla har tillgång till det? Hela svenska folket, hela världen om de så vill? Hur mycket ska man lämna ut sig själv offentligt och till allmänheten? Hur mycket ska man hålla privat? För det är inte alltid bara solsken och glädje. Man är inte alltid glad, jämt och ständigt. Ibland vill jag bara skriva av mig, för att på nåt sätt sortera mina tankar. Det hjälper, till en viss del. Men samtidigt vill jag kunna prata av mig. Just nu är det många faktorer som spelar in på mitt konstiga humör idag. Den person jag helst av allt vill prata med just nu är inte här bredvid mig, han befinner sig cirka 20 mil bort nu. Han är en person som stöttar mig, finns där för mig och som jag kan öppna mig för. Visserligen finns det en så bra uppfinning som mobiltelefonen, men det är ändå inte samma sak. Jag vill se honom i ögonen och vara i hans armar. Jag behöver dig mitt ♥
Rödgröna eller alliansen?
Har hört att det är fler människor i år som ska/får rösta. För mig är det första gången då jag ännu inte fyllt 18 sist det var val. Nackdelen med att fylla sent på året.
Jag vet inte om jag ska avslöja vilka jag röstar på, men kan säga nu att det står mellan två stycken. Ännu velar jag mellan dessa två. De hade mycket bra saker att säga om de olika ämnena som diskuterades. Båda partierna är dock på samma sida, så egentligen spelar det väl inte så stor roll.
Men en person jag stör mig på är Björklund. Ursäkta mitt ordval, men enligt mig är han en arrogant människa. Och jag förstår inte hur han tänker vissa gånger, i alla fall när det gäller skolan. Eleverna i dagens skola känner mer press på sig och många klarar inte av skolan och misslyckas, med dåligt ordval. Hans lösning är då att det ska införas mer betyg och att de dessutom ska införas i mellanstadiet. Jo, det medför ju verkligen mindre press på eleverna. NOT. Detta medför ju mer press på eleverna. Alltså, hur tänker han? Problemet idag är att kraven är för höga på eleverna. Istället tycker jag, precis som andra, att det krävs mer lärare i skolan.
Mer betyg. Pyttsan. Det finns mer saker som jag skulle vilja diskutera, men då blir väl detta inlägg tre gånger så långt.
Jag vet inte om jag ska avslöja vilka jag röstar på, men kan säga nu att det står mellan två stycken. Ännu velar jag mellan dessa två. De hade mycket bra saker att säga om de olika ämnena som diskuterades. Båda partierna är dock på samma sida, så egentligen spelar det väl inte så stor roll.
Men en person jag stör mig på är Björklund. Ursäkta mitt ordval, men enligt mig är han en arrogant människa. Och jag förstår inte hur han tänker vissa gånger, i alla fall när det gäller skolan. Eleverna i dagens skola känner mer press på sig och många klarar inte av skolan och misslyckas, med dåligt ordval. Hans lösning är då att det ska införas mer betyg och att de dessutom ska införas i mellanstadiet. Jo, det medför ju verkligen mindre press på eleverna. NOT. Detta medför ju mer press på eleverna. Alltså, hur tänker han? Problemet idag är att kraven är för höga på eleverna. Istället tycker jag, precis som andra, att det krävs mer lärare i skolan.
Mer betyg. Pyttsan. Det finns mer saker som jag skulle vilja diskutera, men då blir väl detta inlägg tre gånger så långt.
Take a break
Jag har förstått vikten av att ta en paus. Ta en paus från allt. Det behövs emellanåt. Hjärnan behöver laddas om, laddas med nya energi.
När man har suttit ett tag med pluggandet går det inte mer. Man sitter framför en skärm och försöker fundera på vad man ska skriva. Tomt. Hjärnsläpp. Inga ord eller meningar kommer upp i huvudet. Vid den tidpunkten kan man antingen drabbas av panik, eller bara släppa allt och ta en paus. På med mjukiskläder, in med hög musik i öronen och bara gå en lång och skön promenad. Lyssna till de sköna tonerna av sin favoritmusik och inte tänka på något.
Hjärnan behöver en paus ibland. Det blir för mycket om man har suttit några timmar. Ta en paus, ladda om och sedan sätta sig en stund med pluggandet. Då går det garanterat mycket bättre. Då kommer orden, meningarna och man förstår vad man skriver och vad man läser.
Skönast, och bäst enligt mig är att gå längs kanalen. Natur, öppet, vatten. Underbart skönt.
När man har suttit ett tag med pluggandet går det inte mer. Man sitter framför en skärm och försöker fundera på vad man ska skriva. Tomt. Hjärnsläpp. Inga ord eller meningar kommer upp i huvudet. Vid den tidpunkten kan man antingen drabbas av panik, eller bara släppa allt och ta en paus. På med mjukiskläder, in med hög musik i öronen och bara gå en lång och skön promenad. Lyssna till de sköna tonerna av sin favoritmusik och inte tänka på något.
Hjärnan behöver en paus ibland. Det blir för mycket om man har suttit några timmar. Ta en paus, ladda om och sedan sätta sig en stund med pluggandet. Då går det garanterat mycket bättre. Då kommer orden, meningarna och man förstår vad man skriver och vad man läser.
Skönast, och bäst enligt mig är att gå längs kanalen. Natur, öppet, vatten. Underbart skönt.
Skriva av mig
Jag är trött på att hålla inne sånt som egentligen behöver sägas. Trött på att hålla tyst om vissa saker. Saker som jag måste få ur mig för att liksom lätta på trycket. Folk ska f*n få veta vad jag tycker och tänker om saker. Jag vill kunna skriva det jag vill här och enligt mig och många andra får jag nämna vem f*n jag vill här. Jag nämner dock inte några namn, för att visa respekt. Jag tänker inte hänga ut någon. Dock ska jag få ur mig vad jag anser.
För det första ÄR det respektlöst att inte hälsa på någon man delat sitt liv med i flera år. Det är så patetiskt och barnsligt. För det andra, hur förnedrar jag någon när jag skriver det? Jag har inte sagt något dumt gällande detta, jag har sagt att det är respektlöst. För det tredje, kolla fakta först själv innan man tror på någon annan som ständigt överdriver.
Dessutom har jag aldrig varit respektlös. Jag har alltid varit trevlig, för snäll ibland trots att vissa inte förtjänar det. Vissa personer har varit respektlösa både mot mig och andra i min närhet och jag är glad att jag slipper det nu. Jag skulle satt ner foten tidigare, för vissa saker säger man bara inte, det är nog nu.
Dead man walking
Måndag morgon. Tåget inställt på grund av olycka i Linghem. Snöröjare som blev påkörd av X2000. Hemskt.
Förstår inte hur det kunde hända med tanke på att de var två stycken arbetare, varav den ena skulle övervaka och varna om det kom något tåg. Måste varit en hemsk syn att se sin arbetskamrat bli överkörd av ett tåg.
Eftersom vi fick ta ersättningsbuss åkte vi förbi Linghem och olycksplatsen. Tåget som körde på mannen stod en bit bort, människorna ombord hade säkert fått transport på annat sätt. Det var fullt med polis- och brandbilar samt ambulanser. Sjukvårdare gick på spåren, säkert för att plocka upp rester. Sen såg jag båren stå på perongen, båren med den döda mannen, självklart övertäckt med en filt. Även fast man inte såg den döda kroppen plus att man såg båren i endast tre sekunder kändes det ändå häftigt att vara så nära en död kropp. Jag respekterar självklart mannens familj, inget dumt mot dem och det var inget jag blev glad av. Bara häftigt och ovanligt. Jag kanske borde ha blivit kriminalpolis?
Med all respekt för mannens familj och släktingar. Tragiskt. ♥
Förstår inte hur det kunde hända med tanke på att de var två stycken arbetare, varav den ena skulle övervaka och varna om det kom något tåg. Måste varit en hemsk syn att se sin arbetskamrat bli överkörd av ett tåg.
Eftersom vi fick ta ersättningsbuss åkte vi förbi Linghem och olycksplatsen. Tåget som körde på mannen stod en bit bort, människorna ombord hade säkert fått transport på annat sätt. Det var fullt med polis- och brandbilar samt ambulanser. Sjukvårdare gick på spåren, säkert för att plocka upp rester. Sen såg jag båren stå på perongen, båren med den döda mannen, självklart övertäckt med en filt. Även fast man inte såg den döda kroppen plus att man såg båren i endast tre sekunder kändes det ändå häftigt att vara så nära en död kropp. Jag respekterar självklart mannens familj, inget dumt mot dem och det var inget jag blev glad av. Bara häftigt och ovanligt. Jag kanske borde ha blivit kriminalpolis?
Med all respekt för mannens familj och släktingar. Tragiskt. ♥
Mattraditioner
Mattraditioner är det säkert flera som har. Man äter en viss maträtt en viss dag eller liknande.
När jag och min bror var små och våra föräldrar fortfarande var tillsammans kommer jag ihåg att vi hade en speciell maträtt på torsdagar. Då åt vi ärtsoppa och pannkakor. Torsdagarnas middag var ärtsoppa och pannkakor. Det är det jag kommer ihåg som var vår slags mattradition och det var ju så gott.
Tyvärr avtog det i och med att vi blev äldre samt att mamma och pappa skilde sig. Lite synd, men vad ska man göra. Traditioner ändras med åren. Men vi äter fortfarande ärtsoppa och pannkakor då och då vilket mamma lagade idag. Alla gillar dock inte ärtsoppa som exempelvis min syster så det fick bli tomatsoppa till henne. Men jag gillade det, blev dock väldigt mätt efter en tallrik soppa och två pannkakor.
Så detta blev jag väldigt glad över när jag kom hem förut. En favorit från när man var barn. Barnminne ♥
Har/hade ni några mattraditioner?
När jag och min bror var små och våra föräldrar fortfarande var tillsammans kommer jag ihåg att vi hade en speciell maträtt på torsdagar. Då åt vi ärtsoppa och pannkakor. Torsdagarnas middag var ärtsoppa och pannkakor. Det är det jag kommer ihåg som var vår slags mattradition och det var ju så gott.
Tyvärr avtog det i och med att vi blev äldre samt att mamma och pappa skilde sig. Lite synd, men vad ska man göra. Traditioner ändras med åren. Men vi äter fortfarande ärtsoppa och pannkakor då och då vilket mamma lagade idag. Alla gillar dock inte ärtsoppa som exempelvis min syster så det fick bli tomatsoppa till henne. Men jag gillade det, blev dock väldigt mätt efter en tallrik soppa och två pannkakor.
Så detta blev jag väldigt glad över när jag kom hem förut. En favorit från när man var barn. Barnminne ♥
Har/hade ni några mattraditioner?
Excited
Jag är exalterad, jag är spänd, jag är nervös.
Jag är otroligt förväntansfull för hur resultatet kommer att bli.
Tänk om det blir fult, tänk om det faktiskt blir så jäkla bra så att jag tar ett glädjehopp.
Det är inte många dagar kvar, inte många nätter. Två nätter och en dag kan man säga.
Jag vill så gärna berätta när jag är glad över någonting eller när det är någonting jättekul som ska hända, men no no. Det ska jag vänta med.
So excited!
Jag är otroligt förväntansfull för hur resultatet kommer att bli.
Tänk om det blir fult, tänk om det faktiskt blir så jäkla bra så att jag tar ett glädjehopp.
Det är inte många dagar kvar, inte många nätter. Två nätter och en dag kan man säga.
Jag vill så gärna berätta när jag är glad över någonting eller när det är någonting jättekul som ska hända, men no no. Det ska jag vänta med.
So excited!
Frustrated
Jag är sjukt frustrerad, sjukt. Att bli anklagad för något som inte ens har hänt hatar jag. Att sedan fortsätta bli anklagad fast man själv vet innerst inne vad som är sant gör inte det hela bättre.
Jag gillar absolut inte när folk kopierar andras bloggar, det är patetiskt och löjligt. Varför kan de inte komma på egna saker att skriva om. Varför ska de behöva kopiera andras bloggar och sen säga att det är ens eget? Nej, i bloggen ska man vara ärlig och skriva det man själv känner för, det som kommer upp i ens huvud, inte vad någon annan tycker och tänker. Det är falska inlägg och de förtjänar inte att få besökare. Att sedan jag själv blir anklagad för att sitta och kopiera någons blogg är det värsta jag vet. Jag skriver när jag känner för det, när jag har något att skriva, när det har kommit upp någon tanke i mitt huvud. Jag uppdaterar inte varje dag, eftersom det inte kommit upp någon tanke i mitt huvud. Om jag skulle kopiera någon skulle jag sitta varje dag, eller hur? Jag skulle aldrig kunna sitta och kopiera någon annans blogg.
Dessutom vet jag att jag ser bra ut. Jag är lång och smal och snygg och kommer alltid att vara det.
Så sluta sitta och hacka ner på folk.
Jag gillar absolut inte när folk kopierar andras bloggar, det är patetiskt och löjligt. Varför kan de inte komma på egna saker att skriva om. Varför ska de behöva kopiera andras bloggar och sen säga att det är ens eget? Nej, i bloggen ska man vara ärlig och skriva det man själv känner för, det som kommer upp i ens huvud, inte vad någon annan tycker och tänker. Det är falska inlägg och de förtjänar inte att få besökare. Att sedan jag själv blir anklagad för att sitta och kopiera någons blogg är det värsta jag vet. Jag skriver när jag känner för det, när jag har något att skriva, när det har kommit upp någon tanke i mitt huvud. Jag uppdaterar inte varje dag, eftersom det inte kommit upp någon tanke i mitt huvud. Om jag skulle kopiera någon skulle jag sitta varje dag, eller hur? Jag skulle aldrig kunna sitta och kopiera någon annans blogg.
Dessutom vet jag att jag ser bra ut. Jag är lång och smal och snygg och kommer alltid att vara det.
Så sluta sitta och hacka ner på folk.
Give me summer
Ca 12 timmars sömn fick jag i natt. Skönt. Dock var jag fortfarande trött och ville egentligen somna om, men jag kände att jag kanske kommer att vända på dygnet annars. Och det är inte bra det.
Saknar båtresan lite, det var ju så kul. Ändå blir två nätter för mycket. Man måste ha lite variation. Olika saker hela tiden, fast hur roliga som helst.
Känns som om massa folk åker till Thailand nu hur mycket som helst, och det blir jag med sugen på. Bort från denna kyla och komma till värmen. Snö är visserligen kul, men jag är innerst inne en sommartjej. Sommartjej med jeansshorts, linne, bikini, gladiatorsandaler, sommarklänningar och ray ban. Ge mig. Ge mig sommar. Jag längtar och ska banne mig åka till ett annat land den här sommaren. Vem vill följa med? Thailand eller Kreta. Vilket som.
Ray ban på väg hem till mig och the bikini ska jag skaffa mig. Sommar!
Saknar båtresan lite, det var ju så kul. Ändå blir två nätter för mycket. Man måste ha lite variation. Olika saker hela tiden, fast hur roliga som helst.
Känns som om massa folk åker till Thailand nu hur mycket som helst, och det blir jag med sugen på. Bort från denna kyla och komma till värmen. Snö är visserligen kul, men jag är innerst inne en sommartjej. Sommartjej med jeansshorts, linne, bikini, gladiatorsandaler, sommarklänningar och ray ban. Ge mig. Ge mig sommar. Jag längtar och ska banne mig åka till ett annat land den här sommaren. Vem vill följa med? Thailand eller Kreta. Vilket som.
Ray ban på väg hem till mig och the bikini ska jag skaffa mig. Sommar!
I'm ready for christmas
Julgranen pyntad, presenterna fixade, juloutfiten fixad, jag är redo för julafton.
Det är visserligen en liten julgran men den är fin ändå. Att ha en stor julgran med vårt lilla utrymme skulle bara se överflödigt och fult ut. Dessutom har vi en gran i trädgården med fina ljus i så att grannarna ser när de åker förbi =)
Julen är verkligen den stressigaste tiden på året. Man ska kolla vad alla önskar sig, och man måste tänka ut något bra till de som inte vet vad de önskar sig. Man ska planera vart man ska vara och när, speciellt när man har skilda föräldrar. Man ska hitta den perfekta julklädseln (lyckligtvis hittade jag min ett bra tag innan, den första klänningen jag provade). Men när man väl har kommit till julaftonsdagen är det så mysigt. På morgonen blir det julfrukost med risgrynsgröt, eventuellt några paket att öppna på morgonen och sedan äter man julmat och tittar på Kalle Anka med släkten. Kalle Anka är kanske barnsligt enligt vissa men jag tycker att det är mysigt att sitta i soffan med familjen och titta på det. Men jag måste faktiskt säga att paketöppningen är det roligaste, man undrar spänt om de ska gilla det man köpt och öppnar nyfiket sina egna paket. Jag gillar julen, även om det är stressigt dagarna innan. Umgås med familjen, äta god mat och få julklappar =)
Det är mysigt med julen
Det är visserligen en liten julgran men den är fin ändå. Att ha en stor julgran med vårt lilla utrymme skulle bara se överflödigt och fult ut. Dessutom har vi en gran i trädgården med fina ljus i så att grannarna ser när de åker förbi =)
Julen är verkligen den stressigaste tiden på året. Man ska kolla vad alla önskar sig, och man måste tänka ut något bra till de som inte vet vad de önskar sig. Man ska planera vart man ska vara och när, speciellt när man har skilda föräldrar. Man ska hitta den perfekta julklädseln (lyckligtvis hittade jag min ett bra tag innan, den första klänningen jag provade). Men när man väl har kommit till julaftonsdagen är det så mysigt. På morgonen blir det julfrukost med risgrynsgröt, eventuellt några paket att öppna på morgonen och sedan äter man julmat och tittar på Kalle Anka med släkten. Kalle Anka är kanske barnsligt enligt vissa men jag tycker att det är mysigt att sitta i soffan med familjen och titta på det. Men jag måste faktiskt säga att paketöppningen är det roligaste, man undrar spänt om de ska gilla det man köpt och öppnar nyfiket sina egna paket. Jag gillar julen, även om det är stressigt dagarna innan. Umgås med familjen, äta god mat och få julklappar =)
Det är mysigt med julen
Julgran, paket, julljus. Julstämning
Snö i all ära, men detta?
Usch, vad det är kallt ute. Jag har visserligen inte tagit mig ut idag och kännt utan sitter här med mysdress but still. Igår var det fruktansvärt kallt ute, så kallt att jag fick en panikartad känsla inombords och bara tänkte "jag måste in, jag måste in". Åkte till min vfu-plats lite snabbt igår pga underskrift på utvecklingsplanen och jag kom till insikt när jag stod där vid busshållplasten att jag borde ha tagit två par strumpbyxor och inte de skorna jag hade. Tårna fick nästan köldskador. Så när jag hade varit där stack jag snabbt hem igen för att sätta på mig ett par tights till, alltså två lager och sedan byta till mina varma Uggs. Fick även ringa farmor för att be mig skjutsa ner mig till station så att jag kunde hinna med tåget för jag var absolut tvungen att ha två lager strumpbyxor och uggs på fötterna. Snacka om att det var skönt att komma in på tåget, värme tack! När tåget väl var framme tog jag och Helene bussen så att vi slapp gå så långt, vi gick sista biten ner till campus men det var jobbigt ändå med kylan och all blåst. Sen var det samma visa när vi skulle hem, dock fick vi gå hela vägen ner till stationen och detta var inte så härligt precis. Så kallt att min näsa och panna började värka. Ska man behöva gå omkring med rånarluva? Jag kan tala om att det var extremt skönt att komma innanför dörren in i värmen sen. Snö i all ära, men detta? Man kan fasen inte ta sig ut, man fryser nästan ihjäl ute. Nej usch, jag tycker om snö men det ska ta mig fan inte vara så här kallt.
Att uppskatta livet
Jag såg på Oprah för en stund sedan där det handlade om att få en diagnos som påverkar livet. I programmet deltog olika personer, bland annat Montel Williams och en annan bra man som båda har fått livsförändrade diagnoser.
För er som inte vet har Montel sjukdomen MS vilket innebär att nervsystemet drabbas, man kan få domningar, dubbelseende, yrsel och förlamning. Montel har dock haft turen, och styrkan, att inte drabbas lika hårt av sjukdomen som andra. Han har haft styrkan att ta sig igenom detta, även om sjukdomen aldrig försvinner helt, och nu märker man inte på honom att han har MS. Men orsaken till att han klarat sig igenom detta är, vilket han berättade, är att han sett döden i vitögat, som han sa, innan han fick diagnosen. Han hade fått någon blödning och fick opereras akut, han dog då under operationen men läkarna lyckades återuppliva honom. Så när han fick diagnosen MS tänkte han att han redan varit med om detta, att han sett döden vilket ledde till att han kämpade för att kunna leva med MS. Montel är en riktigt stark person och en inspiration för andra människor med MS och andra liknande sjukdomar. Han har även skrivit en bok som jag tror handlar detta.
En annan person som var med på programmet var en man som fick diagnosen testikelcancer. Detta överlevde han men senare fick han en hjärntumör. Han var en professionell konståkare men i och med cancerdiagnoserna fick han sluta men nu efter 5 år ska han börja igen. Han är också en sådan person som är stark och inspirerar.
Vi vanliga människor sitter och klagar över lite ont i benen, vilket jag gjorde idag. Men när man ser de här två personerna tänker man att så löjlig man är ibland som klagar över minsta lilla. Dessa två personer har fått diagnoser som har förändrat deras liv och de har ändå kämpat och tagit sig igenom detta.
Å ena sidan ska väl vi vanliga utan sjukdomar vara glada över att vi inte fått något liknande och att vi lever. Å andra sidan ska inte vi också få klaga någon gång ibland över att vi har ont någonstans?
Jag tycker att vi ska tänka efter ibland innan vi säger att vi har ont i fingret och vara glada över att det inte är något värre. Det finns de som helt plötsligt får en diagnos som kan förändra deras liv föralltid eller ännu värre leda till att de inte får något liv alls. En vacker dag kanske det är vi själv som får veta något livsförändrande.
För er som inte vet har Montel sjukdomen MS vilket innebär att nervsystemet drabbas, man kan få domningar, dubbelseende, yrsel och förlamning. Montel har dock haft turen, och styrkan, att inte drabbas lika hårt av sjukdomen som andra. Han har haft styrkan att ta sig igenom detta, även om sjukdomen aldrig försvinner helt, och nu märker man inte på honom att han har MS. Men orsaken till att han klarat sig igenom detta är, vilket han berättade, är att han sett döden i vitögat, som han sa, innan han fick diagnosen. Han hade fått någon blödning och fick opereras akut, han dog då under operationen men läkarna lyckades återuppliva honom. Så när han fick diagnosen MS tänkte han att han redan varit med om detta, att han sett döden vilket ledde till att han kämpade för att kunna leva med MS. Montel är en riktigt stark person och en inspiration för andra människor med MS och andra liknande sjukdomar. Han har även skrivit en bok som jag tror handlar detta.
En annan person som var med på programmet var en man som fick diagnosen testikelcancer. Detta överlevde han men senare fick han en hjärntumör. Han var en professionell konståkare men i och med cancerdiagnoserna fick han sluta men nu efter 5 år ska han börja igen. Han är också en sådan person som är stark och inspirerar.
Vi vanliga människor sitter och klagar över lite ont i benen, vilket jag gjorde idag. Men när man ser de här två personerna tänker man att så löjlig man är ibland som klagar över minsta lilla. Dessa två personer har fått diagnoser som har förändrat deras liv och de har ändå kämpat och tagit sig igenom detta.
Å ena sidan ska väl vi vanliga utan sjukdomar vara glada över att vi inte fått något liknande och att vi lever. Å andra sidan ska inte vi också få klaga någon gång ibland över att vi har ont någonstans?
Jag tycker att vi ska tänka efter ibland innan vi säger att vi har ont i fingret och vara glada över att det inte är något värre. Det finns de som helt plötsligt får en diagnos som kan förändra deras liv föralltid eller ännu värre leda till att de inte får något liv alls. En vacker dag kanske det är vi själv som får veta något livsförändrande.
Montel ser, trots sjukdomen, pigg och frisk ut. Inspiration
Bryter nästan ihop
Jag har ingen aning vad jag ska skriva. Jag kan inte fokusera på något förräns jag får veta resultatet på tentan. Iförsej vet jag inte om jag kan fokusera även om jag får veta att jag är underkänd. Jag har inte fått veta något, vet inte om det innebär att jag är underkänd, det enda jag vet är att jag är jäkligt nervös och inte vet vad jag ska göra om jag inte får fortsätta.
Jag hatar den här jävla tröskelregeln, att man måste ha klarat sista kursen för att få fortsätta termin 4, varför? Varför kan det inte vara ett krav att man måste ha klarat första kursen? Att man måstse ha klarat sista är så jävla dumt, man känner sån press på sig och man har inte lika många gånger att göra om den som i de andra kurserna. Tentor är dumt överhuvudtaget, de ger ingenting såsom de andra examinationerna gör, man pluggar in det man ska för stunden och när tentan är avklarad glömmer man bort allt. Tentor ger bara enorm nervositet och ångest, man blir ta mig fan psykisk galen av sånt här. Dessutom är det bara en liten grej, och den lilla grejen ska göra så att man inte får forsätta, dumt säger jag, dumt.
Jag började fan tjuta igår kväll för att det är så jobbigt. Vad ska jag göra om jag inte får fortsätta? Jag har planerat att jag ska bli förskollärare och jag vet inte vad som händer annars.
Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet bara att jag vet hur jag känner inombords och jag vet vem jag ska skylla på om jag tvingas sluta.
Jag hatar den här jävla tröskelregeln, att man måste ha klarat sista kursen för att få fortsätta termin 4, varför? Varför kan det inte vara ett krav att man måste ha klarat första kursen? Att man måstse ha klarat sista är så jävla dumt, man känner sån press på sig och man har inte lika många gånger att göra om den som i de andra kurserna. Tentor är dumt överhuvudtaget, de ger ingenting såsom de andra examinationerna gör, man pluggar in det man ska för stunden och när tentan är avklarad glömmer man bort allt. Tentor ger bara enorm nervositet och ångest, man blir ta mig fan psykisk galen av sånt här. Dessutom är det bara en liten grej, och den lilla grejen ska göra så att man inte får forsätta, dumt säger jag, dumt.
Jag började fan tjuta igår kväll för att det är så jobbigt. Vad ska jag göra om jag inte får fortsätta? Jag har planerat att jag ska bli förskollärare och jag vet inte vad som händer annars.
Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet bara att jag vet hur jag känner inombords och jag vet vem jag ska skylla på om jag tvingas sluta.
Väntar nervöst
Jag är nervös och har ont i magen, väntar på att jag ska få resultatet angående omtentan. Det skulle börja rapporteras in idag och jag dör om jag får underkänt. Nästa omtenta är vecka 49 mitt under vfu:n så då har man ju fullt upp med det, plus att det är sista gången innan spärren kommer. Så om jag inte klarar den då får jag inte fortsätta utbildningen, utan får fortsätta igen nästa år. Det är så himla dumt, att en enda liten grej kan leda till att man inte får fortsätta. Då kommer jag bli jäkligt förbannad.
Jag har ingen aning om de andra fått veta och jag vågar inte gå in på studentmailen eller studentportalen och kolla. Jag vågar inte. Om man får godkänt kommer resultatet in först på studentportalen och sen efter ett tag på mailen. Tänk om det inte skulle stå något på studentportalen, då vet jag ju att jag inte klarat tentan. Så jag väntar tills imorrn kväll och kollar, jag är för nervös. Har aldrig varit så här nervös inför en tenta. Ibland kopplar jag bort det när jag gör något annat, och sen kommer tanken upp i huvudet och jag tänker "shit, tänk om jag inte klarar den" och jag får ont i magen igen.
Tentaångest så in i helvete rent ut sagt
Jag har ingen aning om de andra fått veta och jag vågar inte gå in på studentmailen eller studentportalen och kolla. Jag vågar inte. Om man får godkänt kommer resultatet in först på studentportalen och sen efter ett tag på mailen. Tänk om det inte skulle stå något på studentportalen, då vet jag ju att jag inte klarat tentan. Så jag väntar tills imorrn kväll och kollar, jag är för nervös. Har aldrig varit så här nervös inför en tenta. Ibland kopplar jag bort det när jag gör något annat, och sen kommer tanken upp i huvudet och jag tänker "shit, tänk om jag inte klarar den" och jag får ont i magen igen.
Tentaångest så in i helvete rent ut sagt
Bra prylar = popularitet?
Jag kommer ihåg när jag fick min första mobil. Jag var 12 år och fick mammas gamla, det var en sån där ericsson-tegelsten så att säga. Jag blev jätteglad över den och vid den tidpunkten eller åldern var det vanligt att man fick sin första mobiltelefon, det var några stycken i vår klass som hade det. Men nu har man ju märkt att barn får mobiltelefoner tidigare än så, min syster fick sin när hon var 7 år och jag blev jätteförvånad över att hon fick den så tidigt. Visserligen var det inte en splitterny telefon utan en begagnad, dock var det en sån där ganska liten med lock. Men som sagt, det som förvånade mig var att hon fick den då, min lilla lilla syster. Jag tror inte det var så många i hennes klass som hade mobiltelefon, det var kanske bara hon och nån till, jag vet inte. Men jag har lagt märke till att det är många nu i hennes klass som har mobil. Och nu är det så att det tydligen har utvecklats till att inte bara kunna ha en mobiltelefon, utan en snygg mobiltelefon. Min syster kom häromdagen och visade sin önskelista till julen och en sak hon hade skrivit upp var en mobil. Hon hade dessutom specificerat hur den skulle se ut, den skulle vara röd, svart eller grå och det skulle vara en sån som man kunde dra upp och ner (ja ni fattar), helst en sån som hennes pappa hade. Enligt henne hade vissa i skolan såna mobiler och då ville ju hon också ha en sån. Men jag tänkte; herregud, hon är 8 år och vill ha en mobil för 2000-3000. Hon kan inte ha en så dyr telefon, hon är ju bara ett barn, hon kommer ha sönder den eller tappa bort den. Dessutom använder hon knappt den som hon har nu. Men det handlar tydligen i grund och botten om popularitet, det har det alltid gjort, det är bara att det nu grundar sig främst på mobiler.
Vad har detta samhället utvecklats till egentligen? Snart kommer 3-åringar ha egna mobiltelefoner och sitta och visa för varandra och sms:a och spela spel osv.
Men vem ska man skylla på? Det är ju egentligen inte barnens fel. Det är ju föräldrar och andra vuxna som påverkar barnen att ha så kallade statustelefoner. Föräldrarna kommer hem med nya mobiler barnen vill leka med dem. På så sätt får de reda på vilka mobiler som är snygga och populärast. Dessutom blir det inte bättre av att barnen får mobiler så tidigt. Visserligen är det bra om barnen ska iväg nånstans och då kan det vara smidigt med en egen mobil. Det är ju ändå dagens konsumtionssamhälle. Men jag kan säga att det säkerligen finns skolor där barnen går runt med sina mobiler på rasterna och till och med i klassrummet. Herregud, när jag var i den åldern, ca 8 år, lekte jag med dockor och hade med det till skolan ibland. Visserligen är inte min syster så extrem så att hon sitter med mobilen hela tiden, majoriteten av tiden leker hon med sina dockor eller leker olika lekar, tack gode gud. Men det finns de barn som beter sig som vuxna när det gäller sina mobiltelefoner. Och som sagt, som det ser ut nu så kommer mobilpopulariteten att sprida sig till ännu yngre barn. Så skärpning föräldrar.
Vad har detta samhället utvecklats till egentligen? Snart kommer 3-åringar ha egna mobiltelefoner och sitta och visa för varandra och sms:a och spela spel osv.
Men vem ska man skylla på? Det är ju egentligen inte barnens fel. Det är ju föräldrar och andra vuxna som påverkar barnen att ha så kallade statustelefoner. Föräldrarna kommer hem med nya mobiler barnen vill leka med dem. På så sätt får de reda på vilka mobiler som är snygga och populärast. Dessutom blir det inte bättre av att barnen får mobiler så tidigt. Visserligen är det bra om barnen ska iväg nånstans och då kan det vara smidigt med en egen mobil. Det är ju ändå dagens konsumtionssamhälle. Men jag kan säga att det säkerligen finns skolor där barnen går runt med sina mobiler på rasterna och till och med i klassrummet. Herregud, när jag var i den åldern, ca 8 år, lekte jag med dockor och hade med det till skolan ibland. Visserligen är inte min syster så extrem så att hon sitter med mobilen hela tiden, majoriteten av tiden leker hon med sina dockor eller leker olika lekar, tack gode gud. Men det finns de barn som beter sig som vuxna när det gäller sina mobiltelefoner. Och som sagt, som det ser ut nu så kommer mobilpopulariteten att sprida sig till ännu yngre barn. Så skärpning föräldrar.
En 3-årings största dröm, en mobiltelefon?
Sorgligt att sälja sin bil
Min kära gamla Ford Mondeo är såld nu, fick 5000:- för den och det är helt ok för den bilen. Den är ändå från 95 och det är en slit- och slängbil.
Men det känns lite sorligt faktiskt. Min första bil liksom.
Jag tog körkort för ca 2 år sen, december 2007 och då fick jag den bilen, pappas gamla bil som bara stod.
Eftersom det var ett gäng dumma ungar som hade hoppat på huven och massa annat så lämnade vi den till min farbror som fixade till den. Han bytte en del saker och och kusinen lackade huven.
Det var så kul med egen bil liksom, iförsej tog det ett tag innan den var färdigfixad men jag var så glad när jag kunde köra den alldeles själv vart jag ville och när jag ville utan att behöva fråga någon om man fick låna den. Min egna bil!
Men i somras hade jag inte råd att köra runt med den och jag tycker det är för dyrt att ha den nu med, med tanke på att jag pluggar och kommer göra det ytterligare 2 år. Tar hellre kollektivtrafiken. Min brorsa har med tagit körkort alldeles nyligen men han har inte heller råd. Bilen kan ju inte bara stå där, i 2 år rosta, den kommer ju inte funka då. Så tänkte att det är lika bra att sälja den.
Vill inte eftersom det är min bil, min första bil samtidigt som jag tycker det är för dyrt att ha den.
Dilemma, dilemma.
Men nu är den såld i alla fall, en kille från stan som köpte den. Han ska hämta den på torsdag tror jag det va så än så länge står den vid garageuppfarten så jag kan titta på den. *Snyft*
Åh, min fin första bil. Kommer säkert se dig på vägarna =)
När folk inte håller tiderna
Sitter och väntar på att han som ska kolla på bilen ska komma. Han skulle komma vid fyra och ringa innan men självklart har han inte gjort det.
Jag hatar när folk säger en tid och inte hör av sig och kommer senare.
Jag har inte tid att sitta och vänta, har andra saker att göra.
Så irriterande, bara väntar och väntar och väntar.
Om man har sagt en tid och sagt att man verkligen ska komma så får man f*n hålla det löftet.
Åh, människor alltså
Jag hatar när folk säger en tid och inte hör av sig och kommer senare.
Jag har inte tid att sitta och vänta, har andra saker att göra.
Så irriterande, bara väntar och väntar och väntar.
Om man har sagt en tid och sagt att man verkligen ska komma så får man f*n hålla det löftet.
Åh, människor alltså
Patrick Swayze död
Update: såg precis i en artikel på SalongK och Aftonbladet att Patrick Swayze avled i natt, 57 år gammal.
Alla borde väl veta vem han är i nuläget men för er som trots allt inte vet så är det han som är med i Dirty Dancing och Ghost och han va en så bra skådespelare.
Han fick ju bukspottskörtelcancer förra året och det såg ut som om han skulle bli frisk eftersom han kämpade så mycket, men tydligen inte.
Varför ska dessa dumma sjukdomar finnas som tar död på ens nära och kära?
I alla fall, jag hyllar Swayze för sitt skådespeleri och kampen mot cancern, rest in peace ♥
Patrick Swayze och Jennifer Grey i Dirty Dancing
Patrick Swayze och Demi Moore i Ghost
R.I.P.
Falska människor
Det värsta jag vet är falska människor. Människor som verkar helt snälla men sen visar det sig att dom är helt tvärtom. Ibland kan man se det på dom direkt när dom är falska men oftast tar det ett tag innan man upptäcker det. Dessutom är det alltid tjejer som är det, lustigt nog. Men det kommer väl aldrig att ändras, i alla fall inte hos tonåringarna, men förhoppningsvis mognar alla tjejer med åldern.
Det här var visserligen några år sen men det ligger fortfarande på minnet. Jag hade en kompis/bästis som jag umgicks med hela tiden när vi gick i högstadiet. Vi sover över hos varandra och hittade på saker i stort sett varje dag. Sen en dag i nian började det en ny tjej i klassen vilket ledde till att min "vän" började umgås med henne. Tyvärr är det ju så, eller var, att tjejer bara kan va två och två, så min så kallade vän sket i mig totalt. Hon sa inte ett ord till mig då när hon va med den andra tjejen och dom "coola" tjejerna i klassen. Lyckligtvis nog hade jag S, en annan kompis som jag har kännt sen jag va 12, men jag blev verkligen ledsen över att hon övergav mig så där utan att ens öppna käften och säga något. Ett eller ett par år senare skrev hon ett mail till mig att hon ville bli vänner igen. Pff, va fan tror du, glöm det, inte efter det du gjorde. Sen va det inte mer med det, fick inget mer mail av henne. Skönt att jag slapp henne och vissa av dom andra i klassen. Det va en tjej som på bland annat gympan försökte tävla med mig och kom fram till mig och skröt när hon fick bättre tid eller suckade och klagade när jag råkade missa bollen på volleybollen, och det va endast mig hon gjorde så mot. Va fan hade hon emot mig? Volleyboll kan va en rolig bollsport att spela men sen dess har jag aldrig tyckt om volleyboll. Sen andra dagar kunde hon komma och säga "Hej Sarah" jätteglatt. Som om hon tyckte det va roligt att se mig. Jag ser rakt igenom dig bitch. Vem vet va jag skulle göra om jag såg henne idag.
Det är många tjejer som är falska, dom spelar trevliga fast dom egentligen tänker något annat i huvudet. Ena stunden kan dom va jättetrevliga mot en och nästa stund snackar dom bakom ryggen på en.
Tjejer som nästan är för trevliga men sen så visar det sig att dom bara vill förstöra. Dig ser jag också rakt igenom, försök inte. Nästan gång jag ser dig är jag INTE trevlig.
Så sluta va falska , spela inte trevliga för det funkar inte i längden. En vacker dag blir ni avslöjade.
Det här var visserligen några år sen men det ligger fortfarande på minnet. Jag hade en kompis/bästis som jag umgicks med hela tiden när vi gick i högstadiet. Vi sover över hos varandra och hittade på saker i stort sett varje dag. Sen en dag i nian började det en ny tjej i klassen vilket ledde till att min "vän" började umgås med henne. Tyvärr är det ju så, eller var, att tjejer bara kan va två och två, så min så kallade vän sket i mig totalt. Hon sa inte ett ord till mig då när hon va med den andra tjejen och dom "coola" tjejerna i klassen. Lyckligtvis nog hade jag S, en annan kompis som jag har kännt sen jag va 12, men jag blev verkligen ledsen över att hon övergav mig så där utan att ens öppna käften och säga något. Ett eller ett par år senare skrev hon ett mail till mig att hon ville bli vänner igen. Pff, va fan tror du, glöm det, inte efter det du gjorde. Sen va det inte mer med det, fick inget mer mail av henne. Skönt att jag slapp henne och vissa av dom andra i klassen. Det va en tjej som på bland annat gympan försökte tävla med mig och kom fram till mig och skröt när hon fick bättre tid eller suckade och klagade när jag råkade missa bollen på volleybollen, och det va endast mig hon gjorde så mot. Va fan hade hon emot mig? Volleyboll kan va en rolig bollsport att spela men sen dess har jag aldrig tyckt om volleyboll. Sen andra dagar kunde hon komma och säga "Hej Sarah" jätteglatt. Som om hon tyckte det va roligt att se mig. Jag ser rakt igenom dig bitch. Vem vet va jag skulle göra om jag såg henne idag.
Det är många tjejer som är falska, dom spelar trevliga fast dom egentligen tänker något annat i huvudet. Ena stunden kan dom va jättetrevliga mot en och nästa stund snackar dom bakom ryggen på en.
Tjejer som nästan är för trevliga men sen så visar det sig att dom bara vill förstöra. Dig ser jag också rakt igenom, försök inte. Nästan gång jag ser dig är jag INTE trevlig.
Så sluta va falska , spela inte trevliga för det funkar inte i längden. En vacker dag blir ni avslöjade.
Beslutsångest
Det är det värsta som finns. Jag får verkligen ångest, hur ska jag göra?
Förra veckan va det vilka två tröjor fyra jag skulle köpa.
Idag, ska jag följa med eller inte?
Hjälp mig!
Förra veckan va det vilka två tröjor fyra jag skulle köpa.
Idag, ska jag följa med eller inte?
Hjälp mig!
