Min kära gamla Ford Mondeo är såld nu, fick 5000:- för den och det är helt ok för den bilen. Den är ändå från 95 och det är en slit- och slängbil.

Men det känns lite sorligt faktiskt. Min första bil liksom.
Jag tog körkort för ca 2 år sen, december 2007 och då fick jag den bilen, pappas gamla bil som bara stod.
Eftersom det var ett gäng dumma ungar som hade hoppat på huven och massa annat så lämnade vi den till min farbror som fixade till den. Han bytte en del saker och och kusinen lackade huven.
Det var så kul med egen bil liksom, iförsej tog det ett tag innan den var färdigfixad men jag var så glad när jag kunde köra den alldeles själv vart jag ville och när jag ville utan att behöva fråga någon om man fick låna den. Min egna bil!

Men i somras hade jag inte råd att köra runt med den och jag tycker det är för dyrt att ha den nu med, med tanke på att jag pluggar och kommer göra det ytterligare 2 år. Tar hellre kollektivtrafiken. Min brorsa har med tagit körkort alldeles nyligen men han har inte heller råd. Bilen kan ju inte bara stå där, i 2 år rosta, den kommer ju inte funka då. Så tänkte att det är lika bra att sälja den.

Vill inte eftersom det är min bil, min första bil samtidigt som jag tycker det är för dyrt att ha den.
Dilemma, dilemma.

Men nu är den såld i alla fall, en kille från stan som köpte den. Han ska hämta den på torsdag tror jag det va så än så länge står den vid garageuppfarten så jag kan titta på den. *Snyft*

Åh, min fin första bil. Kommer säkert se dig på vägarna =)