Gårdagen spenderas på Östergötlands största bröllop-, bal- och festmässa. Där bjöds det på visningar, där fröken Amanda visade upp en underbar bröllopsklänning, samt provsmakningar, diverse tävlingar och annat skoj. Balen har man ju redan klarat. Lite inspiration till systers framtida bal kanske?

Tummen och allt vad det innebär till Rosenseriens kroppspeeling. Ja, ansiktspeeling även det egentligen. Jag är såld. En doft som är ljuvlig och perfekt för fnasiga och torra partier såsom armbågar och knän. Även utomordentlig om ni, som jag, blir småfnasig på överarmarna under vintern. För att inte glömma ben och rumpa som förmodligen är det vanligaste man peelar.

Stressen angående skolan har lagt sig en aning. Saker och ting har klarnat upp och arbetsgruppen min är jättebra. Det ska nog gå. Har klarat allt hittills. Möjligtvis att jag undervärderar mig själv. Ska sluta upp med det.

but I could never find the words to say

Kors i taket vilken träningsvärk jag har. Att ta sig upp från liggande position, att ta sig framåt, det har varit en pina och ett stort problem för mig både igår och idag. Det blev simhallens gym för mig, amanda, mor och syster i söndags. Vi körde hårt. Hej nytt liv. Jag säger aj konstant när jag skrattar ty magmusklerna fick sig en rejäl träning och jag säger aj när jag ska gå ty insida lår smärtar som bara den. Men gosh vad skönt det känns ändå. Den enda smärtan som man egentligen blir glad över. Jag har varit duktig.

Ny snö. Kul. Inte precis. Usch var det första jag tänkte. Bättre blev det inte när jag och Maria kom in till stan och det blev nästintill snöstorm. Tur då att vi skulle sätta oss på en buss hem till Lisette. Väl där blev det lite fika och bara massa prat. Mysig eftermiddag.

Myskväll med familjen. Anders Bagge är för rolig i Let's Dance. Nallebjörn som vissa säger.

Fem terminer avklarade, två kvar. Ni har ingen aning om hur mycket jag längtar. Slippa tidspressen, slippa pluggandet. Visserligen är det skönt att ha sommar- och jullov samt ett par lediga dagar i veckan. Men man känner ändå pressen. Ångest inför nästa kurs, verkar inte lätt.

Vad säger man? Godkänd på hemtentan, känns för gött då jag trodde att jag skulle få göra kompletteringar. Igår blev det handboll i Cloetta Center med fröken Amanda. Det var drag på det. Roligare än vad jag trodde det skulle vara, trots att det inte var Sverige som spelade. Fullspäckad dag, men rolig under den senare delen.

Kliar i fingrarna. Men inte för ingenting. Nejdå. Vissa saker fastnar man för direkt. Den måste jag ha. Precis vad som hänt nu.

Klockren kampanj.

Ibland kan jag tänka positivt. Ibland negativt. För tillfället negativt. Plugget kan jag bara sucka åt. Visserligen är jag klar om två terminer. Men allt som är kvar. Jag kämpar, det gör jag. Jag är glad att jag har andra som känner likadant. Vi kämpar tillsammans.

Det var inte tänkt att jag skulle åka in till staden idag. Men då en bok skulle säljas gjorde jag det ändå. Vilken tur då att jag gjorde det. Väl på bussen mötte jag fröken Amanda. Hon berättade då att några av idolerna skulle befinna sig på JJ denna dag. Såklart tänkte jag, att de skulle mingla lite i vår kära stad, när de ändå ska uppträda här ikväll.

Känslor jag inte känt förut.

Första skoldagen. Kändes sådär att gå upp denna morgon. Då det fortfarande var becksvart ute ville jag dra täcketöver huvudet och somna om. Tur för mig då att det var enda skoldagen denna vecka. Har dock en redovisning att öva in samt sex stycken hemtentor á tio sidor att läsa och kommentera. Tanken var att jag skulle läsa 1 eller 2 idag, men icke. Fastnar för jämnan framför nåt annat. Lustigt. Vill vara klar, två terminer kvar. Låt tiden gå fort och låt allt gå bra för mig.

För snart fyra veckor sedan la jag undan allt som hade med plugg att göra. Skönt kändes det. Jullovet spenderades till största delen i Karlstad. Jag gillade det. Jag saknar det och jag längtar.

I ondags begav jag mig till huvudstaden över dagen med Maria och Pernilla. En tripp som innebar en del shopping, mycket folk och mycket snack. Hem till J efter denna dag, mycket mys.

Nu är fröken hemma, efter nästan 2 veckor i mysiga Karlstad. Stannade längre än vad jag skulle ha gjort, men det var ju bara mysigt. Naturligtvis har jag saknat alla här hemma, men det var ändå töligt att åka hem. Men snart ses vi igen.

Jag trivs. Jag ler.