Jag är hemma.
Och det känns inte roligt, ska jag vara ärlig att säga.

Hemkommen igår kväll, mycket ledsen.
Jag grät när vi skulle åka. Jag trodde aldrig att jag skulle få så himla roligt. Jag har träffat folk som är vänner för livet. Och det känns förjävligt att vi kommer att träffas så sällan. Jag saknar alla så mycket och jag älskar dem alla. De är bäst. De är roliga, de är snälla. De finns i mitt hjärta.

Igår var ingen bra dag, idag en aning bättre men inte helt bra.
Jag tänker på alla hela tiden. Lyckligtvis finns facebook så vi kan prata där. Det är dock ändå inte samma sak. Jag vill se alla, krama dem. Dansa med dem, ha kul med dem. Dygnet runt.

This is shit.
Det har varit två underbara veckor. Bästa veckorna i mitt liv.
Så tyvärr har det inte blivit någon uppdatering förrän nu. Men jag lovar, jag kommer att berätta om allt. Bara inte nu.

Citta del mare. Te amo!