Tröttheten tar över mig. Ville ligga kvar och sova när alarmet ringde, men lyckligtvis är det ingen skola jag ska till. Om cirka en timme tar jag tåget hem till min älskade man och vovve spenderar min tid där en vecka. Lycka! Håller nu tummar och tår för att tågen går som de ska och att jag kommer fram i tid. Om det inte blir så, har jag ju i alla fall en del ett läsa. Så länge vi båda andas är görspännande, men jag ska icke avslöja något. Blir strax upphämtad av min kära mormor, väckan är packad och jag hoppas jag har med mig allt viktigt.