Det är lika jobbigt varje gång jag tittar på bilderna, varje gång jag kikar in på deras facebook, varje gång jag pratar med dem. Den stora saknaden kryper sig på då. På nåt sätt blir det jobbigare när jag snackar med boysen, som nyss. Jag saknar Citta del mare och mitt gäng så mycket. Det har visserligen bara gått en månad sen jag hade kul med dem där borta. Saknaden kommer dock att finnas där hela tiden tills nästa sommar då jag får träffa dem igen. Jag vet, många av er fattar det inte men jag bryr mig inte om det. De enda som förstår är mitt gäng, mina underbara, för vi är i samma situation allihopa. Vi spenderade två underbara veckor ihop, varje dag och varje natt. Jobbigt med saknad.


Underbara. Dock bara en del av gänget



Två underbara boys. Det saknas dock ett foto på en till